LIND Tilia cordata

SKOGSLIND


Lind är ett drygt 20 meter högt träd med hjärtlika blad. Från nedre delen av stammen bildas ofta mängder med skott.
Bladen är små, gröna och kala, bladundersidan är blågrön och har små rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna. Höstfärgen är gulgrön.
Lind blommar i juli-augusti med bleka blommor som sitter tillsammans i upprätta eller hängande klasar. Blomklasarna har vanligen mellan fem och femton blommor.
Linden är insektspollinerad till skillnad från de flesta andra träd.
Linden är det träd som blommar sist på våren.
Arten bohuslind skiljer sig genom håriga blad och bladskaft.
Parklind är en hybrid mellan lind och bohuslind.

Äldstastörsta.
Linden kan bli 22 meter hög. Största kända stamomkrets hade en lind i Närke som mätte 8,35 meter i brösthöjd.
Lindar i Tyskland uppges bli över 1000 år gamla.
Utbredning.
Lind är vanlig i södra och mellersta Sverige. Den hör hemma i ädellövskogarnas flora, liksom alm (Ulmus glabra), lönn (Acer platanoides) och ek (Quercus robur).
Användning.
Veden är mjuk och används till snideriarbeten, flera av regalskeppets Vasas skulpturer är till exempel gjorda av lind.
Veden har också använts för framställning av ritkol. Barken har ett bastlager som använts till rep, mattor och för trädgårdsändamål.
Lindblommor har använts i medicinen sedan medeltiden eftersom te av lindblommor ansågs svettdrivande.
Lindar producerar rikligt med nektar och besöks gärna av bin (lindblomshonung).
Lind planteras ofta som parkträd, även om hybriden parklind  är vanligare i odling.
Övrigt.
Carl von Linnés far tog sitt efternamn efter en ovanligt stor lind som växte vid Stegaryd i Småland.
Etymologi.
Artnamnet cordata är från latinets cordatus (hjärtlik, hjärtformig) och syftar på bladformen.
Lindblomste har länge använts vid förkylningar och feber.
I en Amerikansk studie gav man lindblomste till förkylda barn och såg att det i många fall gav bättre resultat än att behandla med antibiotika.
Den eteriska oljan i lindblommorna verkar rogivande och är perfekt i ett te om man har lite svårt att sova.
Lind innehåller slemämnen och saponiner (främst knopparna) som är välgörande för torra och irriterade slemhinnor tex vid torrhosta.
Saponiner främjar också kroppens eget näringsupptag.

Linden har under barken ett bastskikt som man förr använde vid tillverkning av bl.a rep och korgar.
Man har också bundit bastmattor och annat av lind och att bastet har används till just att linda med,har säkert gett upphov till trädets släktnamn – Tilia.
Tilos kommer från grekiskan och betyder just bast eller fibrer

BILD

Snabbfakta Lind