HASSEL Corylus avellana

                                                                  HASSEL


 Hassel är oftast en stor mångstammig buske, men kan i sällsynta fall bli trädformad.
Unga skott är borsthåriga och har rödbruna körtelhår.
Vinterknopparna är strödda, korta och trubbiga, bruna eller gröna.
Bladen, bladbasen är symmetrisk och hjärtlik till skillnad från alm (Ulmus glabra), som har strävhåriga blad med asymmetrisk bladbas.
Hasseln blommar mycket tidigt på våren, ibland redan i januari då snön fortfarande ligger. Honblommorna är vindpollinerade och är vid blomningen inneslutna i knopparna och bara de vackert röda, trådlika märkena sticker ut.
Hanblommorna sitter i långa, gula hängen som utbildas redan under sommaren för att följande vår finnas färdiga att slå ut och sprida sitt pollen.
Hassel är mest känd för sina välsmakande frukter, hasselnötterna, som ofta sprids med möss, ekorrar och nötskrikor.
Äldsta-största. En hassel blir vanligen tre till fyra meter hög, men trädformade hasslar kan bli upp till tolv meter. Den största hasseln fanns i Näsums socken i Skåne, den hade en stamomkrets på 219 centimeter. Äldsta kända hassel fanns på Sundstorpsgård i Kalmar län, den hade minst 90 årsringar då den dog (Lagerberg 1957).
Utbredning. Den kräver god jordmån och bildar ofta rena bestånd, hässlen, med en speciell lundflora med arter som blåsippa (Hepatica nobilis) och vätteros (Lathraea squamaria).
Användning. Hasseln odlas ofta i parker och trädgårdar, särskilt ormhassel (f. contorta) med korkskruvslikt vridna grenar har blivit populär på senare år.
Att plocka hasselnötter ingår inte i allemansrätten, så om man vill plocka nötter måste man först ha markägarens tillstånd. Redan på medeltiden var det förbjudet att plundra hasselskogar, men Hildebrand skriver i Sveriges medeltid (1879) att ”man hade dock så pass mycket undseende med den begärelse, som anblicken af nötklasarne måste väcka, att det, enligt Östgöta- och Skånelagarne var vandraren medgifvet att plocka så mycket, att han dermed kunde fylla hatten ända upp till hattbandet eller vanten ända upp till öppningen för tummen.”.

Etymologi. Artnamnet avellana betyder från Avella i Italien. Det svenska namnet hassel (hasl) nämns redan i Upplandslagen år 1295. Namnet ingår också i medeltida ortsnamn som Hæslaby, nuvarande Hässelby.