EK Quercus robur

 SKOGSEK el SOMMAREK


Ek är ett högväxt träd med grov stam och vid krona. Barken är grov och skrovlig. Vinterknopparna sitter strödda och är trubbiga, femkantiga i omkrets, i grenspetsarna sitter de ofta i små samlingar.
Bladen är avlånga och grunt rundflikiga, bladundersidan är kal eller glest stjärnhårig. Bladskaften är ofta korta, upp till en halv centimeter långa.
Hanblommorna är små och gulaktiga, de sitter samlade i glesa hängen som blommar på våren. Honblommorna sitter enstaka eller få tillsammans i grupper på långa skaft. Märkena är rödaktiga och pistillerna omges av en fjällförsedd svepeskål (cupula) som vid fruktmognaden omsluter basen av frukten, ekollonet.
Bergek (Q. petraea), den andra arten av släktet ekar (Quercus) som växer vild i vårt land, skiljs säkrast på att bladbasen är urnupen istället för avsmalnande som hos bergek. Bergek skiljs också genom nästan oskaftade honblommor och ekollon samt spetsiga vinterknoppar.
Äldsta kända ek är Rumskullaeken i Norra Kvill i Småland som har sagts vara 900-1000 år gammal. Den har en omkrets i brösthöjd på omkring 13 meter. .
Utbredning. Eken är ett sydligt inslag i den svenska naturen och dess naturliga nordgräns går ungefär vid Dalälven.
Användning. Ekens ved är hård och motståndskraftig. Under flera hundra år tillhörde alla ekar kronan, eftersom veden användes till skeppsbyggnad. Det var belagt med stränga straff att hugga ner eller skada ekar, till och med småplantor hade samma skydd. Ekens frukter (ekollonen) har använts som svinfoder och som kaffesurrogat, men de har hög halt av garvsyra och är inte lämpliga som människoföda. Ekbark användes i äldre tid vid läderberedning i garverier och för att färga svart. Två pyramidekar står till exempel utanför Naturhistoriska riksmuseets huvudentré.
Angrepp och skador. Ek angrips regelbundet av bladätande insekter, dessa kan nästan kaläta kronan under en säsong men vållar i allmänhet ingen bestående skada på träden eftersom nya blad växer ut. Eken angrips också av parasitsteklar som orsakar galläpplen på bladen. Vissa år avstöter ekar mängder av tämligen stora grenar, vilket av många kan uppfattas som ett tecken på sjukdom. Detta är dock en självreglerad gallring av kronan som även uppträder hos andra trädarter, som alm (Ulmus glabra), asp (Populus tremula) och sälg (Salix caprea).
Ek är Blekinges landskapsblomma.
Etymologi. Artnamnet robur kommer av latinets robustus (stark, hård) och syftar på trädets kraftiga växt och hårda ved.