Alm Ulmus glabra

ALM  Ulmus glabra

Alm är ett stort träd, som kan bli upp till 30 meter högt.
Alm skjuter inte rotskott. Årsskotten är håriga.
Grenarna självgallras genom avstötning under eftersommaren.
Vinterknopparna är av två slag,
dels bladknopparna som är spetsigt äggformade, glänsande och sitter långt ut på grenarna,
dels de större, kulrunda blomknopparna som sitter längre in.
Bladen är stora, mörkgröna och mycket sträva på grund av de kalkinkrusterade håren.
Bladskivan är omvänt äggrund och spetsig med skev, osymmetrisk bladbas. Höstfärgen är gul.
Blommar i april-maj, på bar kvist. (6 april 2015)
Blommorna är små, rödaktiga och sitter i små täta samlingar.
Frukterna mognar snabbt och sprids redan i juni.
Frukten är vingkantad nöt och fröet ligger mitt i frukten.
Äldsta-största.
Almar kan bli omkring 500 år gamla, 30 meter höga, med stamomkrets på sex meter.
Alm angrips ofta av almsjuka vilket ofta dödar träden innan de når hög ålder.
Utbredning. Alm hör till ädellövskogens flora och är därför vanligast i södra Sverige.
Almen blev en symbol för miljörörelsen  efter det riksbekanta bråket om almarna i Kungsträdgården i Stockholm år 1971.
Etymologi. Artnamnet glabra kommer av latinets glaber (kal, glatt).
Det svenska namnet alm (elm) är känt sedan medeltiden (Fries 1904).
•Enligt den fornnordiska mytologin skapades den första kvinnan, Embla, av almen.

•Av basten, den tunna hinnan som sitter innanför barken, har man gjort rep. •Den stärkelserika barken har under nödår använts vid brödbak. Många tyckte att barkbröd bakat på almbark smakade bäst. •Frukterna kan ätas som sallad. •Den fina underbarken på smala grenar användes som plåster för att bota eksem av olika slag. •Förr hade man ett vårdträd gården. Om vårdträdet var en alm så ansågs det skydda mot onda makter.

BILD
Snabbfakta om Alm