Ädellövskogen

Ädellövskogslagen är en svensk lag från 1984 som reglerar skötsel av ädla lövträd (ek, bok, avenbok, lind, alm, ask, lönn och fågelbär).
Lagen är ett komplement till
Skogsvårdslagen och har som syfte att arealen ädellövskog i Sverige inte skall minska.
Med ädellövskog menas skogsbestånd bestående av minst 70% lövträd varav minst 50% ädla lövträd.
I Sydsverige (Skåne, Halland och Blekinge) skall minst 70% av beståndet utgöras av ädellöv. Enligt ädellövskogslagen skall efter
slutavverkning alltid ny ädellövskog anläggas på sådana marker. Om ädellövskog växer på för trädslagen uppenbart olämplig mark medger lagen att andra trädslag, till exempel gran planteras under förutsättning att motsvarande areal på annan del av fastigheten föryngras med ädellöv. Tillsynsmyndighet för ädellövskogslagen är Skogsstyrelsen.

Ädellövträd, även ädla lövträd eller ädellöv, är lövträd vars träslag är särskilt ekonomiskt värdefulla och har snäva krav på omgivningen för att frodas. De får ofta stora kronor och planteras även ofta som vårdträd.
Ädellövträden i Sverige är enligt hävd skogsek, ask, alm, lönn, lind, avenbok, bok samt fågelbär.
Ädellövträden växer generellt inte norr om Limes Norrlandicus och ingår oftast i blandskog eller står ensamma på betesmarker, där de når betydligt större höjd, stamgrovlek och krondimension än i en skog.
Blandskogen kan såväl vara med andra ädellövträd som med triviallövträd (främst al, asp, björk och hassel) och gran. Bok och ek kan bilda tillräckligt stora bestånd för att klassas som skog. De rena bok- och ekskogarna uppskattas uppta cirka 50 000 hektar vardera.
Den totala andelen ädellövskog i Sverige (i utbredningsområdet) är knappt
två procent, men i Blekinge, Halland och Skåne uppgår ädellövskogen till cirka tio procent av skogsarealen.
Ädellövskog är den mest artrika skogstypen i Sverige, särskilt om den varit ädellövskog under en lång tidsperiod.

I gamla ädellövträd, främst ek, trivs många insekter, däribland många vedlevande skalbaggar.
Ollonen från bok och ek är näringsrika och äts av bland annat kron- och dovhjort, vildsvin, skogsmöss, nötskrikor och bergfinkar.
I Sverige räknas följande trädarter till de ädla:

  • Almar (Ulmus)
    • Skogsalm, vanlig alm (U. glabra)
    • Vresalm (U. laevis)
    • Lundalm (U. minor)
  • Ask (Fraxinus excelsior)
  • Avenbok(Carpinus betulus)
  • Bok (Fagus sylvatica)
  • Ekar (Quercus)
    • Skogsek (Q. robur)
    • Bergek (Q. petraea)
  • Sötkörsbär, fågelbär (Prunus avium)
  • Lindar (Tilia)
    • Skogslind (T. cordata)
    • Bohuslind (T. platyphyllos)
  • Lönnar (Acer)
    • Lönn (A. platanoides)
    • Naverlönn (A. campestre)

Av almarna är skogsalmen vanligast, liksom skogsek är bland ekarna och skogslind är bland lindarna.
Naverlönn växer bara vilt på ett ställe i Sverige, utanför Svedala i Skåne län.
Parklind (Tilia x europaea) växer inte vilt, då den är steril, och räknas därför inte in bland ädellövträden.
Text Wikipedia